Sally Valentine

Igår blev det ingen ridning. Vaknade upp till -21 grader! Åt helvete för kallt att rida. Drog på mitt lilla hjärta ett extra täcke. Hon är ju som sagt klippt och jag vill inte att hon drar på sig förkylning. 3 veckor kvar till nästa planerade start. Var ut på skjutfältet idag, enormt mycket snö och jättefint att rida på =D
Piggelina känns stark stark stark. Får jag bestämma vill jag ha tung och krävande vinterbana den 10 januari då hon går ut på för korta 1350 meter. Fäste är dock ett måste då hon är beroende av detta. Så ingen lös bana tack, hehe.
Vi mötte väldigt mycket människor ute i skogen. Undrar just varför - kan det möjligtvis vara så att de stjäl granar inför stundande julafton? Haha. Jag blev skitglad då Sally återigen träffade på fotgängare, utan att slicka öronen stramt bakåt och se "ful" ut =)

Hon fick trava på en längre sträcka. Jag är annars hyggligt sparsam med trav. Man kan utan vidare rida henne på långa och lösa tyglar utan att hon far iväg som ett skott. Men så fort man kortar upp tygeln tittar hon finurligt på en och vet vad som kommer. Jag är så jäkla nöjd med henne! <3
Imorgon kommer Madde ut och känner igenom musklerna och masserar. Har tokringt efter kiropraktorn, men han är djävulskt svår att få tag på. Hans, KOM HIT! Jag borde få VIP-kort =D

Har haft långa konversationen om distans kontra galoppträning. Och jag är helt klart med på att försöka få fram en statistik på nå vis. Vill du medverka? Kontakta mig via telefon eller mail så styr vi upp nå. Känns som en för stor uppgift att ordna på egen hand.

Dessutom utlovade jag några bilder på Nariaats 2-åriga avkomma. Ett rejält sto, snygg oxå. Det måste hon ha efter far sin =P
Så varsågod fröken Pont. Här kommer några bilder till dig.







Nariaats andra avkomma, en 2-årig valack. Liten sak. Med Nariaats underbara psyke!

Tjoho, mer snö till byn =)
Var ute och skrittade 40 minuter idag eftersom hon gick rätt långt igår. Går förvånadsvärt bra att rida med galoppjärnskorna. Men för att trygga på vår säkerhet blir det att beställa tid hos Roemke. Riktiga järnskor med plats för brodd och sula. Då Sally enbart är ute i vinter för att få rutin så bryr jag mig inte om jaga vikt på skor. Bättre att fröken har fräscha och fina fötter till sommarsäsongen. Då är det aluminium som gäller för bra fäste.

Det var roligt att få sådan respons på inlägget från igår. Det är helt ok att maila mig. Man behöver naturligtvis inte göra inlägg på bloggen för att jag ska svara =)
Distansritt och galopp är två helt skilda grenar. Och jag tror vi har stor glädje av att utbyta information/erfarenheter med varandra. Vi strävar ju mot samma mål - att få hållbara hästar som presterar.

En av mina frågor jag fick på mailen igår handlade om utevistelse. Jag är emot all form av att stänga in hästar. De är flyktdjur. De är skapade för att röra på sig. I alla väderlekar. På alla underlag. I dagsljus som nattljus. Upp och ner.
Jag kan inte acceptera att en häst står på box 20 timmar om dygnet. För mig är det inget hästliv! Skulle någon stänga in mig på rummet lika många timmar/dygn skulle jag bryta ihop inom loppet av en vecka! 

Sally går ute minst 12 timmar/dag. Oavsett väder. Dock får de komma in tidigare om det regnar i kombination med kraftig blåst. Det är en värdelös kombination och ger upphov till många förkylningar.
Hon har täcke på sig, och det går sannerligen ingen nöd på henne. Allt hon har inne har hon även ute.
En häst som redan från början får massor av utevistelse bygger upp en stark kropp.

Att olyckor sker är alla hästinvolverade människor medvetna om. Jag har själv råkat ut för detta vid två tillfällen. En 2-åring som bröt benet. Och en 3-åring som rullade sönder sitt ena bakben. 2-åringen avlivades i Helsingborg då jourveterinär VÄGRADE ta bort honom hemma i stallet. Detta trots att jag stred hårt för att minska hans lidande, hästen hade fruktansvärt ont! Enligt veterinären hade hästen ingen fraktur. Men herregud - det syntes klart och tydligt! Fanns ingen korrekt vinkel på hästen från knä och neråt nånstans!
Hans smärta fanns i mitt hjärta och jag var vansinnigt arg och ledsen när jag efter 2 timmar fick in honom på trailern och fraktade honom de 3 timmar det tar till Helsingborg. 15 minuter efter ankomst var allt över. EN ENDA bild var allt som behövdes för att bekräfta fraktur. Och den jourhavande veterinären lär fått samtal från Helsingborgs personal som inte var skapligt nådiga! Dumjävel!
På väg hem från Helsingborg ringde jag upp honom och skrek ut min sorg och smärta. Han fick veta min personliga åsikt: att han är en värdelös veterinär som borde skaffa sig ett annat arbete!
Efter detta ger jag inte fem öre för denna veterinär. Han skulle bara våga sätta sin fot i stallet! Hell no.

Vad vill jag då framföra med denna story? Jo, att vi kan göra allt i vår makt för att försöka förhindra skador. Det är allt vi kan bidra med. Hästar är hästar. Och de kan lyckas göra sig illa på de mest konstiga vis =S
Men jag vill ha en lycklig och glad häst som i så stor utsträckning som möjligt får leva naturligt. Utevistelse för mig innebär inte 1 timme i sandpaddock eller 40 min i walkern.

Kvalad och godkänd. Sally har tagit allt på bästa vis! Reser jättebra, äter och dricker som att hon vore hemma. Till och med ligger ner i boxen på tävlingsplats.

Ska göra en återberättelse från kvaldagen:
Vi reste upp dagen innan. Hon fick sällskap av två fullblod i stallet. Nyfiken på andra hästar som hon är presenterade hon sig glatt, haha. När denna ceremoni var avklarad återgick hon snabbt till att äta mat. På kvaldagens morgon väckte jag en söt liten tjej full med spån. Hon låg ner när jag kom in för att morgonfodra och se över henne. Vi var ute och sträckte på benen denna kyliga novemberdag. Putsade upp "fjädrarna" och jag tog min vanliga check på ben och temp. Allt ok. Jag tempar alltid innan avresa. Samt innan kval/race. Vill inte riskera att hästen skulle springa med eventuell feber i kroppen.
När det var dags för sadling hade min hästhjälp valt att hålla sig undan. Mycket irriterande eftersom jag då fick sadla henne med hjälp av en oerfaren människa. Det gick jättebra ändå, tack för hjälpen Linda =D
När Sally var klar hjälpte jag galopptränare Madeleine Fridlund att sadla sin häst, Windflower.
Det var första gången jag träffade Madeleine. Tidigare har vi enbart haft kontakt via telefon och nätet. En mycket trevlig och positiv kvinna. Jag gillar henne =)

När det var dags för värmning så var Sally riktigt på tårna. Hon hoppade omkring lite och visade sin lekfulla sida i kombination med att vara något spänd. Hon gjorde som fullbloden framför henne gjorde, haha.
I ledvolten var hon spänd och undrande. Detta hade vi ju gjort tidigare, men då har det varit väldigt lugnt omkring. Det var absolut inte så att hon for omkring som en tok. Men jag kände och såg att hon inte var lika avkopplad som tidigare.
När det var dags för ryttarna att hoppa upp ville hon inte släppa upp PA. Jag är fullt medveten om att Sally är en enmanshäst. Hon är väldigt fäst vid mig. Förtroende är viktigt för henne. När man väl fått det finns det inget hon inte gör för en! Hon gör absolut inget dumt när ryttaren sitter på. Hon gick med blinkers i kvalet för att jag inte ville hon skulle titta sig för mycket omkring. Detta var hennes andra gång på Täby. PA tyckte att vi skulle ta bort dessa till kommande start. Och det var redan planerat. Jag vet att hon blir "lojj" med dessa på. För mig var inte en bra tid det viktiga i kvalet, därav valet att låta henne springa med blinkers på.

Under själva löpningen sprang hon mer uppåt än framåt. Hon tog inte i det minsta. Inte alls den häst jag är van att rida. Startboxarna var inga problem. De hade velat repa in henne med PA sa åt dem att låta bli. I träning har jag ridit in henne själv utan problem. Sen från start, och jag vet sedan tidigare att hon inte är startsnabb. Detta är jag övertygad om kommer att förändras allteftersom hon får rutin och "kläm" på det hela. För hemma är hon startsnabb så det heter duga.

Sally är en lekfull häst som är senare i huvudet än mina andra varit. Och jag vägrar att stressa fram nåt. Det kommer när det kommer! Poletten trillar ner när hon själv förstått vad allt går ut på. Springa kan hon! Av en bekant fick jag kommentaren: det är en dålig häst, hon är inget att ha!! Jösses!! Jag vet vad jag sitter på!! Den här hästen får all den tid hon behöver. Jag vet att hon kommer att bli bra!! Ingen kan få mig att ändra den uppfattningen. Hon är målmedvetet och sparsamt tränad för en större uppgift nästa säsong, Derbyt. I vinter kommer vi vara ute för att leka och lära. Få rutin helt enkelt. Hon är lugnt tagen med snabbjobb. Hela hästen är försiktigt tränad.

Jag hävdar fortfarande att hon är bättre på gräs än dirt. Jag har ridit henne på båda dessa underlag. Och det är stor skillnad! Hon är nu inte heller lika sprinterbetonad som bror och far. Detta pga att jag "möblerar" om henne för att klara av lång distans. Hon var mer sprinter i början av träningen än hon är nu. Så visst ger min träning resultat. Sen återstår att se om det fungerar. Det fungerade på Nariaat. Men det kanske inte fungerar på Sally. Framtiden utvisar detta.
Kondition har hon för vinterns kommande race. Hon blåste rätt mkt efter kvalet, tills sadeln åkte av. Jag misstänker att jag spände den något för hårt tyvärr. Hon var helt oberörd efteråt när jag värmde ner henne. Nästa gång släpper jag ner hålen 2 hack. Sally tillhör inte typen som "blåser" upp magen.

Efter kvalet blev hon spolad med liniment och fick benen kylda. Fick stå i boxen ett par timmar innan avfärd hem mot Småland. Hon är ybertrevlig att köra. Varken sparkar eller kastar sig. Min lilla älskling är bäst <3
PA tyckte hon var liten, men rejäl. Haha, jag gillar små hästar. De passar mig =D

Nu har det gått två dagar sedan kvalat. Hon har dragit ihop sig en del och detta var väntad. Det brukar hända saker efter kval och första race. Av denna anledning kvalar jag A L L T I D mina hästar med hull på. Hennes kurva följer mina andra hästarna än så länge.
Hon är glad, positiv och busig. Hon har tagit allt med ro. Skönt.

Första start är planerad 6 december. 1600 meter på Täby. Det fanns ett race att efteranmäla till nu den 19:e november men jag vill inte starta så tätt inpå. För mig är det viktigt att hästarna får smälta de intryck de fått efter kval. Jag vill inte att det ska bli för mycket i huvudet på dem, då kommer matvägran och annat som ett brev på posten skulle jag tro. Onödigt.
Ska prata med PA om ritten den 6 december. Jag vill ha så lite ryttarbyte som möjligt på Sally. Hon är speciell. En grabbig tjej med humör. Hon kräver sin ryttare.
Att PA inte kan rida på lägre vikt än 54 kg bekommer mig inte. Jag ser hellre att Sally får gå med 2 kg övervikt och duktig jockey i sin första tävling. Hon är van att gå med mig på ryggen. Med distanssadeln på kommer vi upp i 55 kg.

Jag ska försöka uppdatera bättre än jag gjort på senare tid. Men jag har inte haft tiden. Och varit sjuk. Är fortfarande inte frisk tyvärr. Blir fort matt i kroppen och feber som kommer och går. Förkylningen är delvis bättre. Hostan katastrof.